tisdag, september 23

Evighet

En evighet är det för oss alla när vi bär våra barn i vårt inre.


Den evigheten jag väljer att lyfta fram här är den där timmen innan mina barn har lyfts fram. De har alla fötts med kejsarsnitt.

Med min förste, Gustav, blev det dock katastrofsnitt och jag sövdes ner på några sekunder, hade inte en chans att få vara vaken.

Med döttrarna var jag det planerat och den timmen när jag bedövas, tvättas och läggs på operationsbordet och bara väntar blir så låååååååååååång.


I en "vanlig" förlossning är vi ju så påverkade av andra hormoner och har liksom ett fokus, här ligger jag helt klar i huvudet och kan tänka miljoner tankar...


En evighet och sen är det lilla livet självklart!! Under tiden som jag ska sys igen och fixas med tas barnet ifrån mig och får gå iväg med pappan. Den timmen är så lång så lång den oxå.
Sista gången med Linnea hörde jag hennes skrik genom flera väggar.


Hon blev inte lugn förrän hon om till mig och fick höra min röst. Då tystnade hon ögonblickligen och öppnade sina stora blå ögon och tittade på mig. Stora ögon som registrerade och som tog in VÄRLDEN. Tänk ett liv, ett fantstiskt liv.

Idag är mitt lilla Liv, Linnea, 11 år. Tiden går.






Inga kommentarer: