Min kärlek

Gustav kom med buller å bång. En lång och jobbig graviditet som slutade i katastrofsnitt.

Som om det inte var nog blev jag väldigt sjuk efteråt och inlagd. Efter en månad av sjukhusvistelse kom vi äntligen hem.

Livet prövade mig och jag fick känna på hur skört det är. Kärleken till min förstfödde son Gustav var (och är) enorm och värkte så det gjorde ont för varje dag som gick.

Jag hade väldigt lätt för att falla i tårar av tacksamhet under hela hans första levnadsår.

Idag är han 16 och frigör sig. Eftersom jag är skild sedan 5 år tillbaka och inte har barnen hos mig annat än i varannan två-veckors-period så kan jag komma på mig med att fälla en tår ibland över hur livet blev. Jag är väldigt lycklig idag och jag vet att barnen mår toppenbra, men känslan av livets nycker kan göra mig tårmild.