Detta var vad min farfarsfar och farfarsmor kom hem med från sina år i "Amerikat". De åkte från ett fattigt Norge för att finna lycka och försörjnig over there. De åkte i väg fattiga och med många barn och kom till Sverige i början av 1900-talet lika fattiga (på pengar) och med ännu fler barn... rika på ett mycket mer värdefullt vis i och för sig, även om det inte gick att handla mat för barnen...
De kom till Göteborg och min farfarsfar fick jobb direkt. Lyckan var stor. 1904 födde min farfar och fick svenskt medborgarskap. Farfar tillhörde de yngre i den stora syskonskaran och när han var klar med dåtidens grundskola fick han möjligheten att gå på Chalmers - som den yngste någonsin. Fattiga var de och istället för sköna promenadskor gick han i sin storasysters sandaler den milen som det krävdes för att komma till skolan. Åren gick och han fick ut sin examen som väg- och vatteningenjör och hans framtid var tryggad.
Klockan påminner mig om vad min släkt har varit med om och vad vi är beredda att göra för att klara livhanken och kunna ge våra barn en framtid....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar